En ofrivillig detox

Den 17 december 2021 låstes mitt facebookkonto efter en ”ovanlig aktivitet”. Det innebar att jag förlorade tillgången till min Facebook-profil, messenger och min politikersida i ett svep. Jag gjorde allt i min makt att få tillbaka tillgången till mitt konto, letade runt efter tips och tillvägagångssätt, men ingenting fungerade.

Koden som skulle skickas till telefonen kom aldrig och när jag ombads skicka in en bild på mitt leg fick jag riktigt ont i magen. Höll jag på att bli lurad eller vad är det som händer? Men efter att ha fått kontakt med några som varit med om samma sak så vågade jag ta en bild på mitt leg för att sedan ladda upp. Tror ni att det fungerade?

Självklart inte, utan jag bara loopades runt och kom liksom aldrig vidare till sista steget att återställa lösenordet och få tillbaka tillgången till mitt konto.

Och ja, jag kände panik! På fler olika sätt och det gick väldigt mycket känslomässigt upp och ner veckan innan jul. Jag använder ju Facebook till mycket av min politiska kommunikation och kontakt med partikollegor, väljare men också mina vänner. På messenger sker mycket av min privata kommunikation, i olika gruppchattar och trådar. Nästan alla finns ju där, så det är så smidigt att också kommunicera där. 

Jag fick panik över att någon var på väg att hacka och ta över mitt konto. Vad skulle det kunna innebära för min trovärdighet som politiker, skulle någon kunna börja sprida falska inlägg eller ta kontakter som skulle skada mig. Panik över att det senaste inlägget på min officella sida var publicerat i början av december och vad skulle det ge för inaktiv bild av mig. Snart drar ju valrörelsen igång och då är det ett ”gammalt” inlägg som är det senaste från mig, vad skulle det signalera till medlemmarna, väljarna och media.

Det som jag i vardagen mest märkte av var att inte kunna använda messenger, att inte kunna kommunicera där, vilket jag tydligen gjort väldigt mycket utan att reflektera över det tidigare. Som tur var så har jag några fler kommunikationskanaler och så var det ju snart jul, en tid då jag hade en bild av att jag och säkert flera med mig brukar dra ner på närvaron på Sociala medier och istället umgås med nära och kära.

Tänk så fel en kan ha, jag var tvungen att radera Facebook- och Messenger-appen i telefonen efter att typ varannan minut har försökt öppna dom, utan att egentligen tänka på det eller ha en anledning till att gå in där. Ändå var jag där och tryckte och insåg att jag fortfarande inte kunde kom åt kontot. Panik! Panik över att inse hur extremt beroende jag är av Sociala medier. Beroende av att vilja vara där, beroende av en produkt som ett gigantiskt bolag ligger bakom, en produkt som skapar beroende. Skrämmande!

 Och då gick mina tankar till alla dom, många av mina vänner, som bygger hela eller stora delar av sin bussnies och framförallt markandsföring på olika Sociala medie-plattformar. Och under min tid utan Facebook fick jag också kontakt med flera som varit med om samma sak och hur mycket det påverkat dom och deras business

Att ha en kanal du själv äger är viktigt! LaLinda, Linda Hörnfeldt är en fantastisk inspiration och klok person när det kommer till att jobba på och med Sociala medier. Och visst har jag hört henne säga, inte bara en, utan många gånger, du bör äga ditt innehåll och dina egna kanaler. Och med en ägd kanal så menar vi en blogg, hemsida eller tex ett nyhetsbrev. Alltså en kanal som du själv styr över.

Så, vad har jag då lärt mig under min ofrivilliga månadslånga detox från Facebook?

Jo, det finns ett liv utanför. Det finns dom som inte har Facebook och det finns andra sätt att komma i kontakt med varandra än messenger. Jag har också insett hur beroende jag är av att vara där och av storföretagen som äger dessa plattformar. För det är ju inte bara Facebook-appen jag dras till när jag öppnar telefonen, utan mina reflektioner över hur jag hela tiden dras dit och i timtal kan scrolla genom Instagram-feeden eller twitterflödet. Så mycket tid jag och säker ni också, investerar i att se andras tillrättalagda liv eller arga åsikter, istället för att umgås, spela spel eller laga god mat. Så för 2022 har jag lovat mig själv att försöka lägga mer tid irl och mindre tid på att slösurfa.

Hur har det gått med det löftet såhär långt då?

Sådär om jag ska vara helt ärlig, och det ska jag ju vara. Under jul och nyårshelgerna bestämde jag mig och eftersom jag var utelåst från Facebook så gick det ganska bra att inte hänga lika mycket i telefonen. Men några dagar in på det nya året tänkte jag, kanske ska prova en gång till, det är ju nytt år och då kanske det funkar att få tillbaka mitt konto. Och JA, det gick! Alla de där stegen jag loopats runt i innan jul, var nu bara att följa, steg för steg, få kod skickad till min mobil, fylla i koden, byta lösenord och så kunde jag logga in.

Så, är jag nu tillbaka i Facebooks klor? Är beroende tillbaka. Delvis, men jag har i alla fall insett hur beroende jag var och det vill jag inte bli igen.

Bli den första att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.